Om webbplatsen
Seriefigurer, fanart och tecknad erotik i japansk stil är råmaterialet på yande.re, ett arkiv som katalogen placerar under etiketten Hentai-porrsajter. Här finns inga videoklipp och inga spel, bara stillbilder: illustrationer och teckningar som kretsar kring figurer och motiv ur japansk populärkultur, samlade, märkta och beskrivna av dem som använder sajten. Materialet byggs underifrån, av bidrag, och det är själva poängen med ett arkiv av det slaget — det växer i takt med att nya bilder läggs in och äldre blir bättre beskrivna.
Det är vuxet material rakt igenom, utan omskrivningar. Figurerna är tecknade, men innehållet är pornografiskt, och märkningen är öppen om vad bilderna visar. För en vuxen besökare som söker just tecknad erotik och inte filmat material ligger en poäng i att allt är illustrationer: gränserna sätts av pennan snarare än av en kamera, och sådant som vore svårt att filma går att teckna. Inom genren är figurerna dessutom oftare hämtade ur serier, spel och annan japansk populärkultur än ur verkligheten, och det är den förutsättningen som gör materialet stadigt på egna ben.
Taggarna är navet i allt detta. Varje inlägg märks med vad bilden föreställer — figur, serie, tecknare, motiv, situation — och märkningen är sökbar. För den som redan rör sig i tecknad vuxenkonst är det här det mest användbara lagret, eftersom en bild kan hittas utifrån en karaktär, en upphovsperson eller ett tema i stället för utifrån en rubrik. Taggsystemet rymmer dessutom alias och implikationer, alltså kopplingar mellan begrepp som ligger nära varandra, och då leder en märkning vidare till angränsande motiv även när man inte känner till vilket ord arkivet själv har valt. Registret beskriver med andra ord sig självt, och just den egenskapen gör samlingen användbar över tid, också för den som kommer tillbaka senare.
Kring taggarna ligger resten av apparaten. Konstnärerna har egna sidor där verken samlas efter upphovsperson, så den som fastnar för en linjeföring eller en stil kan gå vidare inom samma produktion. Poolerna gör något liknande för bilder som hör ihop: de håller samman följder och teman i grupper, så att materialet går att se i sitt sammanhang i stället för som lösa nedslag. Därutöver finns en avdelning för förfrågningar, en wiki där taggar och begrepp kan slås upp och skrivas fram, och ett forum där sådant som rör arkivet dryftas.
Att fylla på är en del av helheten. Bilder läggs upp, nya taggar skapas, pooler startas och wikisidor skrivs, och forumet tar emot nya trådar; kommentarer hör till inläggen och anteckningsdelen har en egen hjälpsida. Hjälpen täcker varje beståndsdel — inlägg, kommentarer, anteckningar, konstnärer och taggar har var sin vägledning — och det säger en del om hur sajten ser på sig själv: inte som en färdig produkt att konsumera, utan som ett gemensamt register som kräver att någon beskriver, rättar och fyller på. Arkivet är alltså inte bara en plats att hämta material från, utan också en plats där kunskap om materialet samlas — vilken figur en bild föreställer, vem som har ritat den, vilka bilder som hör samman.
För den som mest vill titta och inte bidra håller helheten ändå. Sökningen utgår från materialet och inte från redaktionella genrer, och den som följer en tagg, en tecknare eller en pool får en ganska precis bild av vad arkivet rymmer. Det finns ingen berättelse att följa och inget spel att spela; behållningen ligger i själva samlingen — i att en enda märkning kan öppna en hel kategori av teckningar, och i att bilderna kommer ur en tradition där upphovspersonen betyder mycket.
Tagglistan är den naturliga ingången: där syns vilka figurer, genrer och tecknare som bär materialet, och därifrån leder konstnärs- och poolsidorna vidare in i samlingen.
